Svenskt Modellflyg

 
Användarnamn         
Lösenord      Kom ihåg mig
glömt lösenordet?  


                 För att skapa nytt ämne måste du logga in.


Bläddrar i: Allmänt/Tips / Om Charles A. Lindbergh
2018-03-05 14:18:36
Om Charles A. Lindbergh    
oveb
Skicka mail

Detta handlar om flygaren Charles Lindbergh, så den som inte är intresserad kan sluta läsa här.

Jag fick i julklapp en tjock bok om hela Charles Lindberghs liv. Jag har just pliktskyldigast läst den och tyckte den var intressant. Historien om Charles A. Lindbergh – från Jesus till Judas, av Lennart Persson. Jag fick idén att kortfattat skissa just flygaren Lindbergh för dem som kanske inte ens vet vem han var. Han var på sin tid en sådan superkändis av astronomiska mått i hela världen att ingen annan slår honom, varken astronauter på månen eller amerikanska presidenter.

År 1856 var Ola Månsson förutom ledamot av ståndsriksdagen även kommissionär vid riksbankens lånekontor i Malmö. Han tog emot låneansökningar, beviljade dessa och tog själv hand om pengarna. Till de sökande sade han antingen att ansökan var avslagen eller att utredning måste göras. Han ertappades men innan domen förkunnades var han som uppslukad av jorden. Han flydde från Sverige, lämnade kvar hustru och barn i Gårdslösa i Skåne och reste till Amerika med sin älskarinna och deras 2-åriga son Kalle.

I Amerika bytte han fort namn till August Lindbergh och hans son fick heta Charles. De levde nybyggarliv i Minnesota. Sonen Charles blev advokat och gjorde dessutom affärer som gjorde honom välbeställd. Charles första fru dog, han gifte om sig och fick år 1902 en son som döptes till Charles Augustus Lindbergh.

År 1903 flyger bröderna Wright sitt första motordrivna plan.

Det gick dåligt för Charles A. Lindbergh på universitetet. Han drömde mest om att få flyga. Andra året fick han besked att han inte skulle kunna få någon examen, men han blev snarast lättad av beskedet för då kunde han söka sig ett liv han själv ville ha. År 1922 får han anställning i en verkstad som lagar flygplan och får vara med om sin första flygning, ett minne som han alltid kommer att ha med sig. Han kommer att som assistent vara med i en form av luftcirkus runt om i landet och spar pengar, och kunde köpa sitt första plan, en Curtiss JN4-D för 500 dollar, men då var motorn ny. Ingen frågade om certifikat eller om han kunde flyga.

När han tog upp sitt plan första gången hade han bara kommit en meter upp när han insåg att han inte kunde hantera det, men han lyckade sätta ned planet igen. En annan pilot såg vad som hände och visade Charles hur man flyger ett flygplan, så efter ett antal start/landningar kunde han flyga planet. Nu kunde han fortsätta med luftcirkuslivet som pilot i eget plan.

År 1924 blev han antagen av krigsdepartementet som en av 104 aspiranter till flygutbildning. 1926 blev han postflygpilot. Det hände flera gånger att han måste överge planet och hoppa fallskärm, mörker och dimma och dåligt väder var ett problem då, det var svårt att navigera i mörker under vinterhalvåret, man såg ju inte terrängen.

Redan 1919 kungjordes Orteig-priset på 25.000 dollar till den förste som flög från USA till Frankrike eller motsatt riktning. Flera grupper gjorde sig beredda att komma iväg först. Charles letade efter någon leverantör av flygplan som ville sälja ett plan till honom, men ingen ville förknippas med denne okände man och hans ide att flyga ensam över Atlanten i ett enmotorigt plan. Till slut lyckades han hitta en liten verkstad i San Diego, och när han åkte dit i februari 1927 så möttes han av fisklukt istället för lukt av motorolja.

Verkstaden sysslade med att bygga om avdankade plan från försvaret i mycket liten skala (2 st stod på golvet). Charles specade att planet måste ha en stor tank framför föraren. De for till biblioteker, där det fanns en jordglob, och lade ett snöre från New York till Paris, mätte längden till 5800 km, och det betydde att tanken måste rymma 1500 liter bensin. Hela bygget med ny motor – den bästa som fanns att uppbringa – kostade 10.580 dollar, och planet skulle bli klart på 2 månader.

Han döpte sitt plan till Spirit of St. Louis därför att det var i sin hemort St. Louis som han lyckades ragga ihop 15.000 dollar sponsorpengar.

Det första försöket att flyga från New York till Paris gjordes av René Fonck, som skjutit ned 75 tyska plan i kriget. Han skulle sept 1926 flyga ett plan utvecklat av Sikorsky. Han lastade planet fullt med allt han ansåg sig behöva, inte bara egen proviant utan också mycket extra mat och vin och presenter så att han med stil skulle kunna fira segern i Paris. Det överlastade planet kunde inte lyfta från fältet på Roosevelt Field på Long Island utanför New York, utan tusentals åskådare fick se hur planet försvann bakom en vägbank efter banans slut och sedan hördes en våldsam explosion.

I Frankrike gjorde Charles Nunugesser och Francois Coli ett försök att bli först över Atlanten. Den 8 maj lyfte de från Le Bourget och nådde kusten vid Normandie, men sedan sågs de aldrig mer.

Lindbergh hade med en enkel skiss specificerat hur planet skulle byggas – en flygande bränsletank. Ett litet, trångt förarutrymme bakom en jättestor bensintank på 1500 l, inte ens en vindruta utan bara ett pyttelitet periskop över bensintanken. Flygplanskroppen var ett skelett av trä och stålvajrar med ytbehandlat tyg över. Nästan inga instrument för att spara vikt, inte ens en bensinmätare – onödigt, antingen hade han bensin så det räckte eller också hade han inte. För att spara onödig vikt så rev Charles av kanterna på kartorna han hade på Europas kuster. Men motorn sparade han inte på, en Wright Whirlwind J-5C, 223 hästkrafter, senaste och bästa tekniska kvalitet.

Den 28 april 1927 gjorde Charles den första testflygningen som gick bra. Den 10 maj flög han planet från San Diego till  St. Louis på 14 timmar och 25 minuter. Övernattning och sedan till New York på 7 timmar och 22 minuter.

I maj stod så tre olika pilot-team med 3 olika plan och väntade på att det dåliga vädret skulle lätta så att de kunde komma ut över havet mot Paris. Här gällde det att komma först för ingen kommer att bry sig om nr 2, och dessutom gällde Orteig-priset enbart vinnaren. Endast ett av teamen var singelpilot med singelmotor. Tidningarna hårdbevakade alla piloter dag för dag.

Fredagen 20 maj 1927, 02.20, Charles hade inte ens lagt sig att sova så han kunde lika gärna åka ut till fältet. Det duggregnade och var inte lämpligt flygväder, men bättre väder var på ingång norrifrån. Planet var fulltankat och klart. Nu var chansen inne. Han hade fått ett par sandwich med sig på färden. På med den enkla flyghjälmen, skyddsglasögon och bomull i öronen. Han hade aldrig lyft planet med en så full bränsletank, planet kom långsamt igång på den leriga banan, det var 2,5 ton som skulle upp. Efter några hundra meter lyfte planet, men efter några sekunder var det på backen igen. Samma sak en gång till. Men tredje gången bar vingarna och han klarade ett skogsparti med några meters marginal. Hans rivaler stod och såg på och förstod att de missat sin chans.

Han var så trött att han halucinerade ibland och när han kände att han inte kunde hålla sig vaken gick han ned lågt över havet, öppnade sidorutan och stack ut huvudet så att vågstänk piskade i ansiktet. Men trots att han navigerade efter stjärnorna och måste göra omvägar runt åskmoln så kom han in över Irland precis som han planerat. På hans karta fanns inte Le Bourget utsatt, men man hade sagt att det låg lite nordost om Paris. Han trodde sig se flygplatsen men det var märkligt mycket ljus där omkring. Det visade sig vara historiens första trafikkaos. Hela Paris ville åka ut för att möta hjälten, så alla vägar dit blev igenkorkade, det var bilarnas strålkastare han såg.

Lördag den 21 maj kl 22.24 landade han efter 33 timmar och trettio minuter i luften. Då hade han varit vaken nära 60 timmar. Folket stormade flygplanet och slet ut honom och bar honom på uppsträckta armar.

Från Paris flög han till Belgien eskorterad av ett stort antal militärflyg, därifrån ”tvångseskorterades” han och planet med ett stort militärfartyg till New York. När han fördes längs Broadway så tog alla uppe i skyskraporna allt de hade i pappersväg, strimlade papperet och kastade ut över kortegen. Sopgubbarna vägde sedan detta papper till 1.800 ton papper.

Varän i världen han befann sig de kommande 20 åren stod alltid horder av fotografer väntande utanför och tusentals kvinnor som ville röra honom. Alla kungar och presidenter och ministrar runtom i hela världen höll alla dörrar öppna för honom. Han hade kunnat ställa upp för att bli USA´s president, men han ville inte ägna sig åt politik utan kom att ägna sitt liv åt att främja flygindustrin.

Charles Lindbergh dog 26 augusti 1974.

BOB

2018-03-05 15:24:28
RE: Om Charles A. Lindbergh    
GliderKing
Skicka mail
Intressant läsning...kul att du gjorde denna återblick i flygets historia...
Rolf Maier
Ållebergs Mfk;www.rcflyg.com





2018-03-05 21:08:13
RE: Om Charles A. Lindbergh    
reparatörn
Skicka mail
För den som är lite bekväm av sig, finns det en Hollywoodproduktion också. För att vara Hollywood, tror jag inte den innehåller alltför mycket ljugochhittepå, men något finns säkert med. I början av filmen finns en scen där "Lindy" efter landning vidrör en cylinder med bar hand, vilket nog inte inträffade i verkligheten. Inte utan handske i alla fall. Men mycket verkar stämma, men inte allt. I filmen låg han ju sömnlös natten innan flygningen. Stämmer någorlunda, men han var sömnlös i flera timmar kvällen innan avresan därför att han festade med några goda vänner........och det kan man ju inte visa i en Hollywoodfilm om en hjälte. I övrigt stämmer det mesta. Filmens "Lindy" insisterade på att en cylinder som fått en liten skada på kylflänsen skulle bytas ut, och så skedde också. Fisken hos tillverkaren Ryan blev verkligen tillagad via ett svetsaggregat, verklighetens "Lindy" tog också tåget för att kunna leverera flygpost osv. Så mycket stämmer nog. Jag tycker det är en bra film, men det är upp till er att avgöra själva.

En liten extra kommentar.....man gjorde tre kopior av flygplanet, alla baserade på orginalritningarna från Ryan. Jag vet att en av dessa kopior hamnade i privat ägo hos en herre i Oshkosh, Wisconsin. Det var näääääästan så att jag fick tillfälle att sitta i dess cockpit, men tyvärr hade ägaren sålt den bara några veckor tidigare. Skit också.....
   
Douglas

"Han är galen Lew. Han bygger leksaksflygplan". Kapten Frank Towns (Jimmy Stewart) i den första filmen "Flight of the Phoenix".

2018-03-05 22:17:17
RE: Om Charles A. Lindbergh    
sommrsol
Skicka mail
Charles Lindbergh var ju en rackare på att flyga. Inte bara långt utan också länge. Jag tycker det är märkligt, att man bara har nämnt honom som en förbaskat bra flygare och navigatör. Det fanns ju ingen GPS på den tiden –1937– utan han fick förlita sig på en vanlig liten kompass (med missvisning här och där).
Flygtiden blev runt 33 timmar, om jag minns rätt, men ja tycker det är konstigt att det ingen, som har undrat hur han kunde hålla sig så länge utan att gå på toaletten?
Men Charles var en slundrig kille, Han bytte ut den ordinarie pilotsitsen mot en toalettstol, och under själva släpp-punkten hade han placerat en formgiven, rejäl tunna i bleckplåt. Så där kunde han göra var han ville eller behövde under flygningen.
Och det hör till historien, att då han närmade sig Paris dåvarande lilla flygplats Le Bourget, så lättade han på trycket och helt sonika kastade ut blecktunnan med sitt innehåll. Smart gjort av honom, för då han landat så blev flygplanet ordentligt genomgånget och beundrat av experterna – och då hade det ju inte varit så snyggt med andra gaser än avgasgaser från flygmoton.
Moderna vakuumtoaletten kom på 70-talet
När Charles Lindbergh gjorde sin flygning över Atlanten 1927 satt han faktiskt på toaletten hela tiden. Stolen han satt på var en korgstol med hål i sitsen och en aluminiumburk under.

Lindbergh tyckte att det var ovärdigt att ha med sig en burk restprodukter när han landade i Frankrike, så han dumpade den genom fönstret strax innan han tog mark. Man kan undra var den landade.


2018-03-07 15:40:15
RE: Om Charles A. Lindbergh    
oveb
Skicka mail
Sommrsol nämner att Charles hade en liten kompass med sig. Men en kompass talar bara om åt vilket håll nordpolen ligger, den säger inget om var på meridianen mellan nordpolen och sydpolen man befinner sig. På natten kan man ju ha en viss vägledning av stjärnor, men stjärnbilden snurrar ju på sig hela tiden. Det är väldigt starkt av Charles att komma in över Nordirland precis som han hade planerat. Imponerande.
BOB