Svenskt Modellflyg



                

Bläddrar i: Segel/Hang / Förslag på reparation av kraschad elseglare?
2010-08-04 11:50:08
Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
Hej

Jag har en nästan helt obegagnad 2m-elseglare med en total flygtid av knappt 30 sekunder. Premiärflygningen avslutades med en något oplanerad vertikallandning och resultatet kan ses på bilderna här nedan.


'



Jag är sugen på att försöka reparera upp planet till flygbart skick igen, så därför har jag några frågor:

1. Den absolut första och viktigaste frågan är självklar: Går det överhuvudtaget att reparera den här typen av skador?

2. I så fall, hur gör man lättast? Lösningen behöver inte vara särskilt estetisk (det är ju inte precis en skalamodell från början...). Jag har själv haft lite funderingar åt att bygga en ny framdel i form av en 'låda' i plywood. Denna skulle sedan träs över den befintliga delen en bit för att få stadga. Borde funka(?), men är kanske inte idealiskt.

3. I original var planet försett med en Mabuchi 550 och 8,4V-1800mAh NiMH-ack, vilket gjorde det en smula (dagens underdrift?) tungt och i mitt tycke undermotoriserat. (Jag tror att det var den indirekta orsaken till kraschen. Jag hade nämligen svårt att få höjd, så jag tror att jag var för otålig för att bygga upp tillräckligt med fart så att jag drog i höjdrodret för tidigt med tillhörande stall och djupdykning i myllan som följd.) Vad anser ni är en lämplig (modern) motor-ack-kombination för denna storlek på plan?

4. Eftersom jag hoppas att fråga tre skall ge mig en lättare motor-ack-kombination än den gamla så gissar jag att jag behöver förlänga framdelen på planet en del för att få tyngdpunkten på rätt ställe. Men vad är rätt ställe? Är det den punkt på vingen som byggbeskrivningen rekommenderar, eller blir det någon ny punkt ifall jag förlänger kroppen?

5. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att om jag förlänger för lite första gången så att bygget/lagningen måste göras om kommer planet att hamna i soptunnan i stället, så jag vill gärna ha det någorlunda rätt första gången. Finns det någon smidig metod för att beräkna/prova fram hur mycket kroppen behöver förlängas?

Alla förslag, tips, idéer och tankar tas emot med tacksamhet!

/Stefan

P.S. Ovanstående krasch förde åtminstone med sig det goda att jag efter den skaffade mig en Easy Star istället. Med den håller jag (mycket) sakta på att lära mig flyga och det är ju bara att konstatera att EPP-plasten passar min flygförmåga betydligt bättre än vad balsa och plywood gör.

2010-08-04 12:22:54
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Cox
Skicka mail
Det där är ju inget allvarligt och självklart är det lagbart, den ser ju helt oskadd ut förutom nosen?

Jag hade nog limmat balsa kant i kant med det som finns i nosen och sedan lagt en tunn (1-1.5mm) plywood på insidan som överlappar skarven. Då blir det slätt på utsidan och det kommer inte att synas att den är lagad. Ser ut som att det ligger tunn plywood redan så gör motsvarande plus en del som överlappar skarven.

Tyngdpunkten skall alltid ligga på rätt ställe på vingen, det spelar ingen roll hur långt/kort nosen är för flygningen bara tyngdpunkten ligger rätt.



/Kör så det ryker!

2010-08-04 12:30:26
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
petaks01
Skicka mail
Ja, det går alldeles utmärkt att reparera sådana skador.

Material till den nya nosen kan vara balsaflak och ett par trekantslister i skarvarna, anpassas/limmas sedan fast på kroppen efter att du har skurit bort all sprucken balsa. Vill du göra det lite starkare så går det att förstärka med tunn plywood eller balsa i fiberriktningen tvärs den du har på sidorna.

Tyngdpunkten skall hamna på samma ställe oavsett förlängning eller förkortning. Bygg en ny nos och använd den befintliga delen som mall. Blya maskinen när allt är monterat så att TP hamnar rätt igen.

Valet av modern motor beror lite på maskinens totalvikt och hur du vill flyga den, med runt 100-150W/kg så bör du klara du dig alldeles utmärkt. En lämplig propeller får man ta fram när motorvalet är klart.

En ren gissning på ett drivpaket är en borstlös "kinamotor" på 210W (70g), Aluminiumspinner för fällbar propeller, 10x5 propellerblad, 30A fartreglage och en 3-cells LiPo Ack runt 1500mAh. Eftersom alla dessa delar är mycket lättare än din gamla 550 med tillbehör så hamnar de väldigt långt fram i nosen. Farten bör vara mer än tillräckligt på en 2m maskin.
---
Flightlog
RC-Segelflyg i NV Skåne på FB

2010-08-04 14:09:45
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
bem
Skicka mail
Hej,

Bra utgångsläge, använd den hela kroppsidan i nosen som mall för den vänstra saknade nossidan. Lägg in lite förstärkning av tunn plywood på insidan där skarven blir mot bakre kroppen. Gör en lucka på översidan men sätt en bit balsa på ovansidan i vid nosen, sen lucka fram till nederkant frontrutan (eller vad man skall kalla det) och frontrutan använder du litet balsaflak också. Förstärk i hörnen på insidan av "boxen" (även insidan motorspantet runt om så det får extra stöd) som nämts tidigare med lämplig trekantlist eller fyrkantlist.

Här är specifikationerna på din gamla motor:





Nån billig kina motor från HobbyKing funkar, du kan montera den på insidan eller utsidan motorspantet (som du gör av ca 3-4 mm plywood). Har du den på utsidan kyls den bättre men blir då lite mer utsatt.
Monterar du den på insidan skruvar du fast motorn genom motorspantet med skruvar och de hål med gänga som finns i fronten på motorn. Monterar du den på utsidan kan man köpa till ett fäste till motorn så man får små "öron" i bakdelen på motorn att skruva fast den med.

Tyngdpunkten brukar hamna på en sån modell du har ca 1/3 av vingbredden räknat från framkanten.
Använd i första hand drivaccen (LiPo) och justera den framåt eller bakåt för att få tyngdpunkten rätt (undvik bly för att balancera den om du kan). Håll fast LiPo accen i modellen med 1-2 kardborreband och några fäspunkter (och en kardborreremsa under accen och i modellen så den ej glider fram-tillbaka).

Köp en flaska medeltjock CA lim med kicker (accelerator) så kan du limma ihop det hela ganska snabbt. Och lite plastfilm (oracover, monocote eller liknande) så du kan stryka på med strykjärn på utsidan där träet är framme.


Vilken spännvidd har modellen?
Vad väger den ungefär?

/Bo

2010-08-04 19:49:08
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
airfoil
Skicka mail
Hej!
Fråga 1: Yepp! Klart reparerbar.

Fråga 2: Gör precis som Cox, Petaks och Bem föreslår. Balsa, trekantlist och tunn plywood.

Fråga 3: Outrunners kan vara svåra att få plats med i elseglare, men går det så är det Ok. 2-metersmodeller i trä brukar ligga på ca 1200 gram flygfärdiga. Skaffar Du en rova som drar 200-250 watt får du bra prestanda. 3-cells Lipo betyder 19-23 Ampere ungefär.

Min E-Spirit:
200 cm spv, 1180 gram.
Motor Mega 16/15/6 med växellåda 3,33:1 och 14x9" prop drar ca 16 Amp
Ackar: 10st GP 1300 mAh NiMH-celler
Den går upp på 200 m på ca 25-30 sek. gissar jag.

Fråga 4: Ja! Förläng nosen. Jag förlängde min med 4 cm och det blev bra. Då bytte jag från motor+ack från 430 gram till 300 gram.

Fråga 5: Lägg upp modellen som den är på tyngdpunkten, den kommer så klart att tippa bakåt. Ta tunga små grejor (Stora 6-kanthylsor är bra exempel). Lägg dom framför t.p tills modellen balanserar. Mät hur långt framför t.p. hylsorna ligger och väg dom sedan.

Vikt x avstånd = det moment som behövs för att balansera. Väg motor fartreglage och ack separat.

Nu kommer matematiken...
Motorvikt x avstånd från t.p (till mitten av motorn) plus prop.vikt x avstånd plus reglagevikt x avstånd plus ackvikt x avstånd = det moment du provade dig fram till.

Det blir hyfsat noggrant. Du provar alltså med avstånden tills momentet stämmer. Då vet du var motorn, esc:n och acken ska ligga. Det blir alltid utrymme nog för att finjustera acken fram och tillbaka med hänsyn till vikten på träet i den nya nosen.

Är Du riktig noga så tillverkar Du motorspantet så det är ca 1mm större än spinnern och cirkelrunt. Blir en lite knepig övergång till fyrkantig kropp, men garanterat snyggt.

Lycka till!

Edit 2016-01-22: Bilden är återställd
*** Redigerat av airfoil klockan 2016-01-22 09:46:54 ***
*** Redigerat av airfoil klockan 2016-01-22 09:48:28 ***

2010-08-04 22:16:31
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Jonas
Skicka mail

Moderator
Annat tips: Ta bort hjulet, det väger och bromsar till ingen nytta. Dessutom så misstänker jag att v-formen är för liten, jag har haft samma kärra och den flög mycket bättre med mer v-form! Tillverkade en mittbit av aluminium.

/ Jonas

-= Att mäta är att veta =-

2010-08-05 09:12:28
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
Tack för alla svar!

Som svar på motfrågor om mått och vikt:

Planet är en Interfly Topaz med måtten 2000 x 1090 mm, vingarea 37,6 dm2. Enligt kartongen beräknades flygvikten till 1400g i original, vilket ger vingbelastningen 37g/dm2. Jag är visserligen väääldigt oerfaren inom modellflyg, men efter vad jag har läst mig till är det ett ganska högt värde(?).

Hursomhelst, kvarvarande kropp, vingar och servon väger 700g, varav de två originalservona står för nästan 100g. Jag har ingen koll på vad en modern LiPo-ack väger, men att komma ner i en flygvikt runt kilot borde väl inte vara omöjligt? Detta skulle i så fall ge en vingbelastning på ca 30g/dm2.

Jonas: Intressant det du skriver om att ändra v-formen. Kan du förklara lite mer?

/Stefan

2010-08-05 10:11:29
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Tomas Leijon
Skicka mail
Hej Stefan

Den där kärran känner jag igen. Jag skrev en test på den i Allt om Hobby för en massa år sedan. Tyvärr vill jag minnas att det var bland det sämsta som har byggts. Stiget var obefintligt och när man väl var på höjd så trillade den ner fortare än den kom upp. Det första är lätt fixat, mer motor och moderna LiPo batterier men det usla glidet är inte så enkelt att göra något åt. Om du är ute efter att verkligen leta termik och njuta av att glida mellan termikblåsorna så skulle jag starkt överväga att lägga ner arbetstiden på en modern, billig kärra i stället. Faktum  var att kärran hade så usla prestanda att jag var tvungen att lägga in en logger i maskinen för att få siffror på hur dålig den var då ingen hde trott mig annars. Jag vill dessutom minnas att det inte gick att få tyngdpunkten rätt ens med NiCd accar då nosen var för kort(bakkroppen för tung). Och att lägga bly i nosen var det sista denna tunga kärra behövde för att flyga bättre. Det kanske låter tufft men kärran var det sämsta som jag testat över huvud taget. Med en lätt motor och ett LiPo batteri blir den ännu mer baktung så skall du konvertera den så får du nog räkna med att förlänga nosen en hel del för att ha en hygglig chans att få tyngdpunkten rätt. Efter att testen publicerats reades de befintliga byggsatserna ut för en spotstyver av de handlare som hade dem på hyllorna. Jag vet att några som byggde den från byggsatsen byggde ny bakkropp och stjärtparti på den, de halverade nästan bakkroppens vikt och maskinen blev då betydligt mindre dålig. Tyvärr är även vingarna för tunga vilket inte bara hämmar glidet utan även gör att den svänger som en oljetanker.

Att du kvaddade din förvånar mig inte det minsta för den är verkligen inte bra. Jag vill inte låta elak men min rekomendation är att skicka den i tunnan och bygg något modernt och bra i stället och njut av termiken!
Mvh

Tomas Leijon
*** Redigerat av Tomas Leijon klockan 2010-08-05 10:19:51 ***

2010-08-05 14:49:46
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Freddan_6
Skicka mail
Min blue phoenix väger 750 gram utan motor / 1100 gram med elmotor och det är efter ganska många lagningar... jag får 38,6 dm2 vingyta och vinglast 19 - 28 gram/dm2.

Så visst har du rätt om vinglasten är väldigt hög för en seglare. Låter mera som ett bränsleplan.
m.v.h, //Fredrik

2010-08-05 15:45:00
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Cox
Skicka mail
Den cubiska vingbelastningen är väl egentligen ett lite bättre mått än bara g/dm som beror av storleken. Men hur man än räknar så bör den helt klart flygas med motorn på...



/Kör så det ryker!

2010-08-05 22:14:37
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
cloudbase
Skicka mail
 
Citat från: Cox

Den cubiska vingbelastningen är väl egentligen ett lite bättre mått än bara g/dm som beror av storleken. Men hur man än räknar så bör den helt klart flygas med motorn på...





Först av allt vill jag betona Tomas Leijons råd - denna kärra är inte den bäst lämpade för "sköna" termikstunder.

Vad gäller vingbelastning på en segelkärra och termikegenskaper är ingalunda ett lågt vingbelastningsvärde den ultimata lösningen - tvärtom kan en en kärra börja prestera bättre genom en tillräckligt hög vingbelastning.
Detta blev jag pinsamt medveten om i mitten av åttiotalet då de laminära prolfilerna på allvar fick genomslag inom modellsegelflyget.

Går inte i detta inlägg in på detaljer.
Har i dagsläget ingen kärra med mindre vingbelastning än 65g/dm2 - maxvärdet är 110g/dm2 ( är jobbig i starten ).

Skall man ha en skön kvällsflyning rekommenderas naturligtvis en Ava eller annan lätt seglare - men då talar vi om segling utan termik.

Nu till huvudfrågan!
Vad är den "cubiska vingbelastningen"
Jag är modellflygare sedan 1975
Segelflygare sedan 1979
Ultralätt flygare sedan 1980
Har aldrig hört talas om begreppet!

Det är aldrig försent att lära!

/Tomas

Sökning på google ger bara resultat till Cox

2010-08-05 22:46:46
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
airfoil
Skicka mail
 
Citat från: Tomas Leijon
Hej Stefan

Den där kärran känner jag igen. Jag skrev en test på den i Allt om Hobby för en massa år sedan. Tyvärr vill jag minnas att det var bland det sämsta som har byggts. Stiget var obefintligt och när man väl var på höjd så trillade den ner fortare än den kom upp. Det första är lätt fixat, mer motor och moderna LiPo batterier men det usla glidet är inte så enkelt att göra något åt. Om du är ute efter att verkligen leta termik och njuta av att glida mellan termikblåsorna så skulle jag starkt överväga att lägga ner arbetstiden på en modern, billig kärra i stället. Faktum  var att kärran hade så usla prestanda att jag var tvungen att lägga in en logger i maskinen för att få siffror på hur dålig den var då ingen hde trott mig annars. Jag vill dessutom minnas att det inte gick att få tyngdpunkten rätt ens med NiCd accar då nosen var för kort(bakkroppen för tung). Och att lägga bly i nosen var det sista denna tunga kärra behövde för att flyga bättre. Det kanske låter tufft men kärran var det sämsta som jag testat över huvud taget. Med en lätt motor och ett LiPo batteri blir den ännu mer baktung så skall du konvertera den så får du nog räkna med att förlänga nosen en hel del för att ha en hygglig chans att få tyngdpunkten rätt. Efter att testen publicerats reades de befintliga byggsatserna ut för en spotstyver av de handlare som hade dem på hyllorna. Jag vet att några som byggde den från byggsatsen byggde ny bakkropp och stjärtparti på den, de halverade nästan bakkroppens vikt och maskinen blev då betydligt mindre dålig. Tyvärr är även vingarna för tunga vilket inte bara hämmar glidet utan även gör att den svänger som en oljetanker.

Att du kvaddade din förvånar mig inte det minsta för den är verkligen inte bra. Jag vill inte låta elak men min rekomendation är att skicka den i tunnan och bygg något modernt och bra i stället och njut av termiken!
Mvh

Tomas Leijon


Hoppla!
Och jag som har en Interfly liggande orörd i sin kartong.
Skulle väl limmas ihop nå'n gång var det tänkt....

Två alternativ, släng i braskaminen eller anta utmaningen och visa att den kan flyga med moderna grejor i.

Vi får se hur det blir.

2010-08-05 23:02:32
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
airfoil
Skicka mail
700 gram inkl 2 servon på 100. Tar man bort servona och limmar en ny nos blir gissningsvis "tomvikten" ca 700 gram.
Motor 120 gram
Propller 30 gram
Fartreglage 20 gram
3s1p LiPo på 2,5 Ah ca 210 gram
2st servon á 16gram (t.ex Hitec HS-82) 32 gram
En lätt mottagare 9 gram (t.ex Schulze Alpha 435)

Flygvikt landar på ca 1130 gram; vingbelastning 30 g/dm2

Om nu inte vingprofilen är totalkass borde den flyga hyfsat.

Håller också med de som föreslår köp av annan modell. Har hört några som gillar Graupners Elektro Junior och Multiplex Easy Glider. Verkar prisvärda.

2010-08-07 09:41:02
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
 
Citat från: Tomas Leijon
Att du kvaddade din förvånar mig inte det minsta för den är verkligen inte bra. Jag vill inte låta elak men min rekomendation är att skicka den i tunnan och bygg något modernt och bra i stället och njut av termiken!



Tack för infon.

Jag kommer att följa ditt råd och skaffa mig en bra termikseglare, men jag behöver bli lite bättre på att flyga innan det är någon idé att göra några större investeringar, så jag håller mig till min Easy Star ett tag till.

Däremot är jag för snål/envis/korkad för att slänga ett plan innan det är helt i spillror, så jag kommer nog att göra ett försök att laga och motorisera det här planet framåt hösten, om inte annat så för att lära mig skillnaden mellan ett bra och ett dåligt plan.

Återigen tack till alla som har bidragit med info och synpunkter i tråden.

/Stefan

2010-08-07 10:15:41
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
airfoil
Skicka mail
Gillar Ditt beslut.

Med tanke på framförallt Thomas' svar så förläng nosen med 5, kanske t.o.m 6 cm.

Du kommer ju att lätta den i fronten med 200-250 gram.

2010-08-08 12:27:18
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Cox
Skicka mail
Angående den "kubiska" vingbelastningen så vet jag jag inte vad det bör kallas på svenska utan jag har det ifrån en engelsk bok för friflyg och CO2 modeller. Det dyker även upp i olika former på internationella forum.

Grundtanken som jag uppfattat det är en dimensionsanalys, dvs om man skalar en model upp eller ned i storlek så kommer vingarean att gå med m^2 medans massan går med m^3. Kvoten mellan dessa är inte dimensionslös och kommer alltså att bero på skalan. Det är då bättre att ta kvoten mellan vingarean^3/2 och vikten så att man får ett dimensionslöst tal:

vikten(oz)/vingarea(inch^2)^3/2 x 1728

konstanten 1728 används för att få ett mera lätthanterligt tal. För en CO2 friflyg och oldtimers så bör talet ovan hamna kring 5-6 medans ett valigt sportflyg ligger kring 8-10 och warbirds kring 12-15.

Detta tycker jag funkar bra på mina modeller (olika modeller med ca 0.6-1.5m i spännvidd) men jag har inte testat vad som händer om man tex går upp till riktigt stora modeller eller ned till peanut skala.

Vad en renodlad seglare bör ligga på vet jag inte men när man ligger kring 6 (som det handlar om i detta fallet med 1400g och 37.6dm2) så får man ett lättflyget motorplan, typ oldtimer, men det kan inte fånga termik.

(Edit; stavar som en kratta...)

*** Redigerat av Cox klockan 2010-08-08 12:28:02 ***
*** Redigerat av Cox klockan 2010-08-08 12:30:58 ***

/Kör så det ryker!

2010-08-08 12:55:58
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Tomas Leijon
Skicka mail
Bra beslut Stefan!

Att kämpa på med din Easy Star är helt rätt. Bättre kärra att dänga omkring med är svårt att hitta!

Någon nämnde vingprofilen på den här andra mojängen ovan och faktum är att jag tror att det bland annat är precis så som du fruktade, profilen är skitusel och kordan för liten!

Ha kul med Easy Staren, den är lika suveränt bra!

Lycka till
Mvh

Tomas Leijon

2010-08-08 13:03:50
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Cox
Skicka mail
Lite off topic kanske men jag blev bara lite sugen på att räkna vingbelastningar. Om man tar en fullskale cessan 172, ca 1000kg, 16.2m2 yta så ligger vingbelastningen på 617g/dm2 så den borde knappt kunna flyga, om man istället kikar på den "kubiska" så man ett tal kring 15 vilket skulle ge "warbird" egenskaper om det vore RC. Inte helt sant kanske men inte så tokigt...

/Kör så det ryker!

2010-08-08 20:40:20
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Gee_Bee
Skicka mail
 
Citat från: Cox


vikten(oz)/vingarea(inch^2)^3/2 x 1728





Skulle någon kunna räkna om konstanten till metriska mått? Orkar inte konvertera men är lite sugen på att jämföra seglare: Modell/Skala-seglare/full-size.
-------------------
Några av mina flygplan:
-Big Lazy Bee -- Scorpion F5J-400

2010-08-08 21:42:15
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Cox
Skicka mail
Ja det går bra, om du kör med vikten i gram och arean i dm2 så blir konstanten 1.0   



*** Redigerat av Cox klockan 2010-08-08 21:42:53 ***
*** Redigerat av Cox klockan 2010-08-08 21:43:22 ***
*** Redigerat av Cox klockan 2010-08-08 21:45:42 ***
*** Redigerat av Cox klockan 2010-08-08 21:46:24 ***

/Kör så det ryker!

2010-08-09 13:45:22
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
MarcusMiettinen
Skicka mail
Hej modellen är inte så dålig har haft en själv. Med moderna elgrejor flyger den säkert ok och kan användas som trainer. Ha inte TP för långt bak hellre en aning framtungt.
Såga rent skadorna och botten och limma balsa där det fattas med samma form som förut, sedan limmar du tunn plywood 0,4 mm evt 0,6 mm både på ut och insidan av skarven och framåt till spinnern använd epoxi förstås. Det ger en lite fetare nos men det håller bra. Plasfilm behövs inte men kan värmas på eller måla plywooden. Någonstan däremellan skall ett motorspant sitta det ögomåttar du in mht till din motor. Rikta motorn en liten aning nedåt och åt höger. En aning längre nos är ok.
Med lite envishet är du klar på en timme eller två. ha kul/Marcus

*** Redigerat av MarcusMiettinen klockan 2010-08-09 13:47:09 ***

2010-08-09 18:58:11
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Johan
soaringjohan@gmail.com
 
Citat från: Cox
Vad en renodlad seglare bör ligga på vet jag inte men när man ligger kring 6 (som det handlar om i detta fallet med 1400g och 37.6dm2) så får man ett lättflyget motorplan, typ oldtimer, men det kan inte fånga termik.



Det där med att en oldtimer inte kan ta termik måste jag motsätta mig starkt,
eftersom jag har blivit frånkörd i termiken av en oldtimer med avslagen motor när jag flög med en helglas F3B maskin

Sen vad det säger om min (eller mysgubben med oldtimern) flygförmåga vill inte jag uttala mig om

Hepp/Johan
*** Redigerat av Johan klockan 2010-08-09 18:59:46 ***

2010-08-09 20:14:40
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Cox
Skicka mail
Jarvisst, gränserna är inte knivskarpa utan det ger mest en liten fingervisning om hur planet kommer att uppföra sig i luften. De plan jag har som ligger kring 6 tycker jag inte fångar termik, det är möjligt att jag är helt kasst på det men det är också möjligt att bygga en oldtimer som är lättare och har en kvot som är lägre än 6.

Nästa gång du blir ifrånseglad så kan du väl kolla vikt och vingarea...?

/Kör så det ryker!

2010-08-09 21:59:01
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Gee_Bee
Skicka mail
Nu har jag kört några siffror för att jämföra modellflyg med fullskala, vi börjar med modeller:
AVA, 1200g, 70dm^2 => 2,0
Generisk F3b: 2000g, 65dm^2 => 3,5
Skalaseglare (1:4), 3500g, 60dm^2 => 7,4
Alla tre fungerar utmärkt i termik, lS1:an är kanske lite tung.

Till fullskala (Jag har valt tre modeller med samma spänvidd men med avsevärt skillnad i vingbelastning:
Ka8: 270kg, 14,21m^2 => 5,0
LS1: 435kg, 9,75m^2 => 14,3
LS6: 525kg, 10m^2 => 16,6

Ka8:an är en gamla trä och duk kärra som är känd för att stiga bra men inte penetrera vind så vidare.
LS1 är en glaskärran ifrån sent 70-tal, fungerar hyggligt men har inte en chans mot moderna flygplan:
LS6 var stat of the art på mitten av 80-talet till början av 90-talet. Därefter är andra flygplan som Ventus2 och ASW27 dominerande, men de flyger med samma vingyta och belastning som LS6.

Summa: Det går inte riktigt att jämföra kubiska vingbelastningen rakt av. då skulle en F3B och LS6 ligga lika. Men det stämmer betydligt bättre än att jämföra vinbelastning som skiljer flera 10-potenser mellan modell och fullskala.
Vad det sällan pratas om varken mellan modeller och fullskala är spännviddsbelastnignen som faktist är viktigare för polaren än vingbelastnigen, men det är nog läge för en annan tråd om vi skall fortsätta.

Tillbaka till vårat reparationsobjekt: Min erfarenhet av 2m seglare byggda av spryglar och lådkropp är att de fungerar bra som trainers, men blir aldrig några riktiga termikkmaskinen. De sjunker för snabbt och glider för dåligt, profilen är helt enkelt för tjock och vingbelastningen för hög. Jag hadde en gång en Sofisticated Lady som var lättad med till 450g. Den gick att hålla i luften länge en stilla dag, men så fort det började blåsa var den hopplöst snabbt nere på marken eftersom all höjd gick åt till att penetrera vinden.

Reparera kärran och lär dig flyga med den. När du tröttnat så köp dig något med bättre vinge och flytta grejorna till den. Det behöver inte vara en F3B eller F3J kärra för att det skall bli roligt, det finns många fina seglare med 2-2,5m spännvidd som flyger bra.


Det går utmärkt att kurva termik med Oldtimers, bara man kommer fram till den.
-------------------
Några av mina flygplan:
-Big Lazy Bee -- Scorpion F5J-400

2010-08-10 10:21:49
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Jonas
Skicka mail

Moderator
V-formen: bygg ett vingstål med mer V-form. Kärran svänger otroligt dåligt i original och är direkt obehaglig på låg höjd, då den är svår att få på rätt köl efter en sväng.

Thomas: Den blev framtung som tusan om man byggde den utan att modifiera. Jag bytte motorn innan första flygning till en Yokomo bilmotor och satte dit en Aeronaut-snurra. Körde sedan med 7st 2/3 SubC som fick ligga under vingen, annars blev den som sagt grymt framtung. Ingen AVA direkt, men visst gick den att termika med efter modifieringarna ovan

/ Jonas

-= Att mäta är att veta =-

2010-08-10 14:26:11
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
Nu har jag beställt motor & fartreglage för att testa med. Den blev en RC-Timer 2830-8 borst lös motor med ett  RC-Timer 30A ESC. Totala ordervärdet blev 157,77kr (jag tog snik-varianten av frakt (gratis)) och den summan tycker jag det är värt att riskera för att testa planet. Jag hoppas nu bara att jag inte valde en för svag motor, men det får väl framtiden utvisa....

/Stefan

2010-08-10 14:28:19
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
 
Citat från: Jonas
V-formen: bygg ett vingstål med mer V-form. Kärran svänger otroligt dåligt i original och är direkt obehaglig på låg höjd, då den är svår att få på rätt köl efter en sväng.



Tack för tipset!

Med tanke på min flygkompetens är alla tips som underlättar flygningen värdefulla.

/Stefan

2011-08-31 23:27:31
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
 
Citat från: StefanR

Däremot är jag för snål/envis/korkad för att slänga ett plan innan det är helt i spillror, så jag kommer nog att göra ett försök att laga och motorisera det här planet framåt hösten, om inte annat så för att lära mig skillnaden mellan ett bra och ett dåligt plan.

/Stefan


Jag blev inte klar under hösten - inte under våren heller, men nu är jag äntligen klar! Det blev visserligen inte en reparation utan det blev en helt ny kropp beståendes av en balsa-pod och en kolfiberbom. Vingen och stjärtfjädrarna behöll jag från originalet.





Lite kortfattade fakta:
Vikt vingar:  300g
Vikt originalkropp (inkl servon, exkl motor): 400g
Vikt originalmotor (inkl prop & Esc): 280g
Vikt originalbatt: 410g
Vikt original (inkl servo, motor, batt): 1390g
Vingarea: 37,6 dm2
Vingbelastning original: 37,0g/dm2
Vikt ny kropp (inkl motor o elektronik): 470g
Vikt flygklar: 770g + batt = 970g eller 840g
Vingbelastning: 25,8 resp 22,3 g/dm2
Motor: MP Jet, AC25/35-20 (en 72grams inrunner med 3850 i KV)
Växellåda: 4,1:1
Propeller: 10x6
Statiskt varvtal: 7800
Statisk dragkraft: 740g

Som man kan se av viktberäkningen här ovan har jag gjort podden så att jag kan välja att ha ett 3S800 direkt bakom motorn, eller att ha ett 3S2200 strax framför tyngdpunkten. Den något naiva tanken bakom detta är att jag ska kunna ha det större batteriet för att 'vardagsflyga' och att ha det mindre för deltagande i tex Elsegelutmaningen.

Hursomhelst, idag var det premiärflygning. Totalt vindstilla på förmiddagen, men när jag kom till fältet på eftermiddan så hade det börjat blåsa lite grann. Inte mycket, kanske 2m/s, så jag bestämde mig för att våga prova i alla fall. En sista kolla av att rodren går åt rätt håll. Räckviddskontroll. Och så upp och iväg! Men vad ! Planet svänger ju inte! Jo lite, men det är nästan försumbart. Åt andra hållet blev det lite bättre, men det blev en snabb nertagning med åtföljande hård-landning. Tack o lov så var allt helt efteråt.

Hmmm, tog jag i lite för hårt när jag ställde dual-rate:en? (Jag har aldrig använt det tidigare.) Slog om den brytaren till normalläget och sen nytt prov. Nu blev det bättre, fast bara lite. Jag kan svänga åt båda hållen, men betydligt bättre åt vänster än åt höger. Jag gjorde tre stig till ungefär 50m, men planet var för obehagligt svårstyrt, så jag vågade inte fortsätta utan tog ner det igen och avslutade med en (nästan obligatorisk) hård-landning som tyvärr resulterade i att jag fick en spricka i kolfiberröret (se annan tråd här i forumet).

Jag hade ett svagt minne av att någon (det visade sig vara Jonas) hade rekommenderat att jag skulle öka V-formen på vingen, något som jag i min korkade iver att få prova planet helt förträngde. Men OJ vad jag borde ha följt rådet! (Jag verkar aldrig lära mig att lära av andras erfarenheter utan envisas med att göra misstagen själv också.)

Så kommer jag då äntligen till själva orsaken till det här inlägget: Är det bäst att öka V-formen i mitten av vingen, eller är det effektivare att öka vinkeln på ytterpanelerna? Jag måste i vilket fall som helst bryta upp skarven på en av vinghalvorna för jag har lyckats med konststycket att få olika vinklar på de båda ytterpanelerna.

Tacksam för råd o tips (som jag ska försöka följa den här gången )

Jo förresten: till och med jag inser att det aldrig kommer att bli en Ava av det här planet, men stiget var okej och glidet var svårbedömt men förhoppningsvis tillräckligt, så jag hoppas fortfarande att det ska bli en tillräckligt bra maskin för att lära mig segelflyga ordentligt på. Sen kan jag konstatera att det har tagit mycket, mycket längre tid att bygga ihop den här kroppen än jag någonsin kunde ana och viktbesparingen är nästan försumbar. Jag har därför insett att det nog hade varit mycket effektivare att laga och förlänga den gamla kroppen, fast just då kändes det som ett svårare alternativ. Jag känner verkligen att jag lärt mig mycket om modellbygge under den här tiden och har fått sug efter att bygga mera. Hmmm, kanske en Callistic. Eller en Watt's Up. Eller....



2011-09-01 12:02:59
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Freddan_6
Skicka mail
Att du har olika vinklar på vingpanelerna gör att den svänger sämre åt ena hållet. Om du använder sidoroder för att svänga så blir det bättre svängar med mer vinklar. Men jag har för lite byggexperiment för att veta var det ska vara mest böjar. Jag kan konstatera att Blue Phoenix svänger även om mittvinkeln är nära 0 grader, då stålet har snurrat till fel vinkel, men svänger bättre om mittvinkeln är max. Jag tror dock att du ska höja vinkeln på ytterbitarna mest.
m.v.h. //Fredrik

2011-09-02 12:56:11
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
För en gångs skull har jag faktiskt hittat svaret själv!

Jag bläddrade igenom Dave Thornburg's bok "Old Buzzards Soaring Book" en gång till och där konstaterar han i avsnittet om flygplansdesign:

"
... the dihedral range of rudder-controlled sailplanes is surprisingly narrow. Too little dihedral and she won't turn quick enough; too much dihedral and she rocks like a boat every time you breathe on the rudder stick. So what we need are a few rules-of-thumb:

+ For polyhedral models, use around 1" per foot on the inner panel, around 1.75" per foot on the outer panel. And note, please, that the outer-panel dihedral is measured with the inner panel flat on the building board, since that's the way wings are assembled.

+ For vee-dihedral models, 2" to the foot rise is standard for non-scale models; don't go below 1" to the foot, even for semi-scale, unless you plan to use ailerons.

+ For flat-center-section models, like Blaine Rawdon's 'Mirage', kick the tips up about 3.75" to 4" per foot.
"

Det finns en skiss som visar hur måtten mäts, men den lyckades jag inte reproducera just nu. Måttet för innerpanelen mäts i alla fall från infästningens nivå till nivån för panel-spetsen när vingen har sin normala position. (Hmmm, jag vet inte om det blev något klarare efter den förklaringen heller. Är det nå'n som kan formulera bättre för eventuella framtida läsare?)

I mitt fall så ska ytterpanelens vinkel öka från knappt 49mm till 68mm och innerpanelen från 25mm till 44mm. Verkligen inte konstigt att den var lite svårstyrd....

Edit: Stavfel.
*** Redigerat av StefanR klockan 2011-09-02 12:57:01 ***
*** Redigerat av StefanR klockan 2011-09-02 12:57:44 ***

2016-01-21 23:48:52
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
Dags att återuppliva en väldigt gammal tråd, för nu är den klar!!!

Och provflugen!!!

Och godkänd!!!


Men för att ta det i rätt ordning så hoppar vi tillbaka drygt fem år i tiden till mitt förra inlägg som handlade om vinklar mellan vingpanelerna. Jag bröt upp och ändrade vinklarna enligt Dave Thornburghs rekommendationer. Sedan gav jag mig glad i hågen ut för att provflyga igen. Detta var alltså med den hembyggda kroppen som finns på bild några inlägg upp.

Provflygningen gick bra. Åtminstone de första 10 – 15 metrarna. Sedan gjorde planet en överhalning och gick med ganska hög fart ner i backen. Haverikommisionens utlåtande var att vingens funktion fortfarande var ett frågetecken, men att min implementation av pull-pull-styrning definitivt var ett utropstecken. Eller ganska många tecken. De flesta av dem i stil med #%¤!@#!.

Det visade sig nämligen att trådarna mellan servon o roder hade töjt sig under tiden från installation till provflygning (eller möjligtvis varit för dåligt spända redan från början). Efteråt hängde de i alla fall mer som tvättlinor än som högteknologiska roderlinor. Min hembyggda kropp fick sig ytterligare några törnar, stjärtbommen hade spruckit upp igen på samma ställen (och på en hel del nya ställen) och jag tyckte inte det var någon idé att försöka laga den igen. Så ur med servon o motor, i soptunna med resterna av hembygget, och i förrådet med vingarna.

Så förflöt ett antal år. Under tiden lärde jag mig grunderna i flygning med den då nyinskaffade bättre begagnade Easy Star:en. Jag började segelflyga och var med i min första Elsegelutmaning med min Prescedent Hi-Fly. Jag skaffade en Fling 2M och lärde mig lite till om segelflyg (wow, vilken skillnad det var att gå från Hi-Fly till Fling – som från traktor till sportbil, kändes det som). Det har blivit ytterligare några seglare sedan dess (bl.a. EasyGlider, Graphite, Graphite-2e, e-Klapperstorch2). Men hela tiden har jag haft Interfly i bakhuvudet. Visserligen ganska långt bak, eftersom jag förnuftsmässigt vet att den inte kan mäta sig med mina nyare plan. Men ändå! Det planet närde en gång så många drömmar så nostalginerven gör sig påmind med jämna mellanrum...

Fast ska jag vara helt ärlig så hade nog nostalgin blivit tillbakatryckt till sin rätta plats i byggkön ett tag till om inte min son hade fått syn på (de sorgliga resterna av) planet och frågat om inte han kunde få det. Han är 11 år och kan inte riktigt bemästra sin EasyStar ännu (och lockas f.ö. betydligt mer av rc-lastbilar än av plan) men han ville ändå ha planet. Eftersom jag har väldigt svårt att säga nej till mina barn när de ber om något (Bortskämda? Javisst! Karaktärssvag pappa? Jajamänsan!!!) så lovade jag naturligtvis genast bort det.

Så var det då bara den lilla detaljen med reparationen... Fast den reparation som föreföll overkligt svår när jag en gång i forntiden skapade den här tråden verkade nu i modern tid inte särskilt komplicerad.

Förmodligen har jag lärt mig lite reparationsteknik genom åren.

Förmodligen har jag fått gott om tillfällen till det.

Förmodligen har min ”flygteknik” något med saken att göra.


Hursomhelst, jag har läst igenom denna tråd ett antal gånger sedan dess samt innan jag satte igång och det visade sig vara precis så enkelt som alla hjälpsamma kommentarer tipsade om (tack allihop för både tips och uppmuntran) så en ny nos gick ganska snabbt att fixa till. Jag förlängde den dessutom ca 5cm från originalet för att ta hänsyn till lättare motor och batteri.

Resultatet ser ni här:



Tyvärr visade det sig att jag räknar ungefär lika dåligt som jag flyger, så planet blev baktungt. För att få tyngdpunkten någorlunda rätt blev jag tvungen att leta upp ett 3S-2200 i batterilådan samt stoppa in 45g balanseringsvikter i nosen. Vågen stannade då på 1100 gram, vilket med en vingarea på 37,6 dm2 ger en vingbelastning på 29,2 g/dm2. Långt ifrån idealiskt, men borde vara flygbart var min första (och, faktiskt, enda) tanke.

Nypremiären var inte utan motgångar. Vid första försöket tog jag upp planet på ungefär 50 meters höjd innan jag slog av motorn för att börja trimma. Jag hann inte få ordning på allt innan jag var nere så lågt att det var att välja mellan återstart av motorn eller inflygning. Eftersom trimmet inte var i ordning valde jag att landa. Sedan, vid nästa start, missade jag när jag skulle få in handen i sändarpåsen (använde den varmaste av mina påsar, men den använder jag sällan eftersom den inte passar min vanliga radio) och fick avbryta starten och försöka landa genom att hålla i stickan utanpå påsen. Det blev ingen krasch, men inte heller någon smörlandning (fast inte så långt ifrån, faktiskt), men skakningen räckte för att bryta limfogen mellan stabbe o kropp (jag hade ju skurit bort bakpartiet några år tidigare för att använda på min experimentkropp), så något nytt startförsök blev det inte den dagen.

Efter återlimning av stjärtpartiet blev det nytt försök några dagar senare. Då hackade motorn under första starten och vägrade återstarta efter det första, korta, stiget. Väl hemma igen visade det sig att en av lindningarna släppt inuti motorn och kortslöt den.

Den här gången beställde jag en ny motor, Emax GT 2218/10 1000kV, i stället för att ta en ur ”skrotlådan”. Med nymonterad motor gav jag mig idag glad i hågen ut för nytt försök.

Med full gas stiger hon ganska skapligt (ca 7 m/s) med Emax-motorn och en NoName 10x7 kolfiberpropeller. Jag fick peta en hel del på sidotrimmet innan hon flög rakt och lite grann på höjdtrimmet för att få ner farten till det jag bedömde var minsta-sjunk-position. Men se'n flög hon fint! Hon glider på riktigt bra. Hänget kan inte jämföras med min Klapperstorch, men var faktiskt förvånansvärt bra. Hon kurvar inte lika fint och snällt som vare sig Klapperstorchen eller mina Graphite:er, men det var helt klart godkänt. Hon flyger snabbare än min Fling (som är nästan 30% lättare på ungefär samma vingarea) så det var svårare att bedöma landningen.  Men sammantaget gav provturen helt klart ett godkänt resultat för henne. Kombinerat med nostalgieffekten och självbelåtenheten av att återställningen av mitt ”hopplösa fall” har lyckats så var nöjdheten med dagens flygning helt klart i topp.

Som den siffernörd jag är så var det naturligtvis en självklarhet att stoppa i en av Altisarna på provturen. Resultatet ser ni här:



Ett sjunk på -0,7 m/s tycker jag är klart godkänt för den här typen av seglare, särskilt med tanke på den onödigt höga vikten. En pikant detalj är dock att första halvan av första flygningen ligger på -0,5 m/s, dvs ungefär fram till den tidpunkt då jag började ändra höjdtrimmet för att – som jag trodde – uppnå optimal flyghastighet. Ett tydligt bevis på att jag inte är riktigt fullärd inom segelflyget! Man ser också att jag landade efter två stig. Största orsaken var att jag frös om fingrarna, för vis av erfarenheten flög jag utan sändarpåse idag. I de efterföljande flygningarna använde jag tunna handskar, men jag tyckte ändå att jag tappade så mycket spakkänsla att det nästan var obehagligt. Nu när jag skriver detta kan jag inte komma ihåg ifall jag ändrade ytterligare på höjdtrimmet, eller ifall den ökade sjunkhastigheten (mellan -0,9 och -1,0 m/s) beror på den minskade spakkänslan. Klart är i alla fall att handskar endast blir nödlösning för mig i fortsättningen – sändarpåse är helt klart att föredra, trots riskerna.

I framtiden kommer jag att flytta fram motorn ytterligare 4-5 cm för att kunna minska på batteri och balanseringsvikter. Jag kommer att sätta klädsel och någon form av huvlås på luckan. Loggen visar att det återstår en hel del trimning av planet. Men totalt sett är jag toknöjd att återställningsprojektet lyckats så pass bra. Hmmm, kanske jag ska prova henne under en Elsegelutmaning också. Sonen kanske behöver börja vakta planet...

2016-01-22 02:26:12
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Petrik
Skicka mail
Absolut att detta plan jag har är samma modell!
Är det värt att renovera upp med fräscha servon och borstlös motor (kanske behöver lagas lite klädsel på undersida av vingen) eller är det inte värt det?



/Petrik

________________________________________________________________
Bygger för sakta och  och flyger för lite.
Eskilstuna Flygklubb Modellflygsektionen (Facebook Sida)
Eskilstuna Flygklubb Modellflygsektionen (Facebook Grupp)
Arboga modellflygsektion (Facebook Grupp)
Autopartner RC

2016-01-22 10:00:46
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
airfoil
Skicka mail
Halloj!
Det är "straffbart" att skrota en så vacker modell.....
Utmaningen är att hålla vingbelastningen väl under 30gr/dm2
Med dagens lätta motorer och ackar är det inga problem, det är bara det att dom här lite äldre konstruktionerna ofta är skapade för NiCd-ackar och motorer på 160-200 gram. Men plocka i mottagare, servon, ack och fartreglage så långt fram det bara går. Ev får Du sätta rovan framför motorspantet och fixa en snygg kåpa över den. Lättast möjliga stötstänger till höjd- och sidroder hjälper också till.

Sedan kan ju vingens v-form vara ett problem, den verkar vara rätt liten.

Finns bara ett sätt att ta reda på hur den flyger..............

Lycka till!
/Jan

2016-01-22 13:29:38
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Freddan_6
Skicka mail
Du klarar dig nog med 9-12 grams servo, en motor på 85-100 gram, 35A reglage, batteri efter tyngdpunkt, gissning 1300mAh/3S - 2200mAh/3S. Motor framför spantet som airfoil skriver som förslag.

2016-01-22 22:24:37
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
Petrik
Skicka mail
 
Citat från: airfoil
Halloj!
Det är "straffbart" att skrota en så vacker modell.....
Utmaningen är att hålla vingbelastningen väl under 30gr/dm2
Med dagens lätta motorer och ackar är det inga problem, det är bara det att dom här lite äldre konstruktionerna ofta är skapade för NiCd-ackar och motorer på 160-200 gram. Men plocka i mottagare, servon, ack och fartreglage så långt fram det bara går. Ev får Du sätta rovan framför motorspantet och fixa en snygg kåpa över den. Lättast möjliga stötstänger till höjd- och sidroder hjälper också till.

Sedan kan ju vingens v-form vara ett problem, den verkar vara rätt liten.

Finns bara ett sätt att ta reda på hur den flyger..............

Lycka till!
/Jan


Skrota hade jag nog inte tänkt då hade jag nog hellre gett bort den :-)

Jo, jag tycker V-form och "knäckarna" vid spetsarna ser mindre ut än på Stefans modell och såg i ett inlägg att han skrev att han ökat dem.
Undrar om det är värt att riva bort klädseln för att försöka få isär de ihop limmade vingdelarna för att fixa detta?

 
Citat från: Freddan_6
Du klarar dig nog med 9-12 grams servo, en motor på 85-100 gram, 35A reglage, batteri efter tyngdpunkt, gissning 1300mAh/3S - 2200mAh/3S. Motor framför spantet som airfoil skriver som förslag.


Jo jag hade nog tänk ta några billiga HXT900 servon eller låta de stora klumparna sitta kvar om jag behöver vikt för TP.
Klarar jag samma vikt som StefanR runt 1100 gram så kör jag med samma motor som i min Easy Glider en Power HD 3536-06 1270kv á 95g räcker det och blir över (Vertikalt till 200m på 10Sec med EasyGlidern)

/Petrik
________________________________________________________________
Bygger för sakta och  och flyger för lite.
Eskilstuna Flygklubb Modellflygsektionen (Facebook Sida)
Eskilstuna Flygklubb Modellflygsektionen (Facebook Grupp)
Arboga modellflygsektion (Facebook Grupp)
Autopartner RC

2016-01-22 23:24:53
RE: Förslag på reparation av kraschad elseglare?    
StefanR
Skicka mail
 
Citat från: Petrik
Jo, jag tycker V-form och "knäckarna" vid spetsarna ser mindre ut än på Stefans modell och såg i ett inlägg att han skrev att han ökat dem.
Undrar om det är värt att riva bort klädseln för att försöka få isär de ihop limmade vingdelarna för att fixa detta?


Nu är det länge sedan jag höll på med vingarna, men jag har inget minne av att jag behövde klä av dem för att ändra vinklarna. Om jag kommer ihåg rätt så sågade och bände jag i skarven mellan inre och yttre panelen för att bryta isär dem. Det följde säker med lite balsa när epoxyn släppte, men det var inte en jättestor operation att ändra vinkeln. Däremot gjorde den underverk med flygegenskaperna.

Jag har för mig att jag använde ett av Curtis Suters kalkylblad (http://www.tailwindgliders.com/Files.html) för att kolla stabiliteten. Jag skulle gissa att det i kalkylbladet går att leka lite med vinklarna för att komma fram till samma stabilitetsfaktor med o-modifierade vingar där bara vingstålet ändras till större vinkel.

 
Citat från: Petrik
Jo jag hade nog tänk ta några billiga HXT900 servon eller låta de stora klumparna sitta kvar om jag behöver vikt för TP.
Klarar jag samma vikt som StefanR runt 1100 gram så kör jag med samma motor som i min Easy Glider en Power HD 3536-06 1270kv á 95g räcker det och blir över (Vertikalt till 200m på 10Sec med EasyGlidern)


Om du förlänger nosen borde det inte vara några problem alls att komma ner under 1100 gram. Förmodligen går det att komma under kilot. De 3S2200-batterier jag använde väger ungefär 160 gram. Ett 3-cells 900mAh-batteri väger ungefär 90 gram, så där kan man spara 70 gram. Jag fick dessutom stoppa in 45 gram balansvikter, men å andra sidan är planet lite framtungt nu, iofs lagom för en nybörjare men om jag skulle behålla det för egen del skulle jag nog kunna ta bort 5-10 gram balansvikt.

Just nu stitter mitt motorspant 210 mm framför den främre "gummibandspinnen", men jag borde ha satt det minst 4-5 cm längre bort. Vad är avståndet mellan pinnen och ditt motorspant?


Airfoil: I ett inlägg längre upp i tråden nämner du att du också har en Interfly. Har du den kvar? Har du flugit den?